Min glugg

Sitter och funderar över vad som är bäst för själen.

• 50 minuters joggingtur i närområdet.
• 2 1/2 timme vilse i snårskog varvat med hyggen och rågångar med tvåmeter högt gräs. 

När jag bytte om till joggingkläder denna eftermiddag var siktet inställt på det första. Av nån anledning hamnade jag i det senare.

Jag tog med mig hunden och gav mig av – en helt vanlig runda, tänkte jag. Men när jag stod på garageuppfarten ändrade jag mig. Äh, jag tar skogen, tänkte jag. Jag kan ju lika gärna springa den runda som jag vintertid åker skidor. Bra idé! (Ha ha!) Det är bara det att terrängen ser, som alla vet, inte likadan ut på sommaren som den gör på vintern. När jag kommit en bit på väg började området te sig mer och mer olikt det jag sett så många gånger tidigare. (Till saken hör att någon hade hunnit med att avverka en hel del kring det som en gång var min skogsrunda.)

Men, man är ju optimist! Jag joggade vidare och hunden viftade glatt på svansen och var så där lycklig som bara hundar kan vara. Till slut blev terrängen så oframkomlig att jag fick börja gå – sjutton också, tänkte jag, det som var så skönt att springa.

Skitiga sockor

Det dröjde väl ungefär 40 minuter tills jag var helt vilse. Hmm… jag hör ju landsvägen, tänkte jag. Och visst passerar jag dom här ladorna vintertid? (Svar: Nej!)  Ödlor kilade mellan mina fötter och fåglar flög upp ur snåriga buskar. Så nära hem och ändå så totalt lost!

Inte längre särskilt vita joggingskor

Jag hade väl gått i en halvtimme när jag såg: Aha… där är ju rågången som jag började min joggingtur vid. Och visst var det samma rågång – men flera kilometer längre bort. Hahaha – jag knallade vidare bland högt gräs, störtdykande fåglar och svischande ödlor. Det tog tid att ta sig hem – men det var himmelriket för själen!

Trötter!

Lika trött hund!

5 kommentarer till “Helt vanlig joggingrunda eller vilse i skogen?”